Livet efter 40

Alla frågar - hur känns det? Under gårdagen fick jag verkligen känna efter flera gånger för att kunna ge ett inte alltför meningslöst svar. Det hade varit lätt att säga att man ju börjar bli gammal nu, eller att det är lite ångestfyllt bara så där i förbifarten, men eftersom det nu inte alls känns så vore det lite fånigt. Och 'Det känns bra' svarar ju inte heller egentligen på frågan. En vän berättade att hon hade drabbats av dödsångest under sitt fyrtionde år, en stark rädsla för att dö.

Jag känner mig rånöjd. Jag har mycket mer pengar än jag vill ha, fler vänner än jag hinner träffa, ett överflöd av kärlek från barn och man, är grym på mitt jobb och får tillfället gång på gång att dela kunskap med andra, jag har till fullo uppfyllt mitt mål att skapa en plats för tjejer på Internet och får äntligen sova hela nätter ibland. Jag har det så fruktansvärt bra. (Ok då, det är skittrist att skotta uppfarten vecka efter vecka efter vecka, vinter efter vinter...)

Finns det något att se fram emot då - efter 40 - eller är allt klart nu? Jag måste träffa vänner mer ofta - med vänner är livet som bäst. Det förhoppningsvis dags någon gång framöver att hitta tid till att måla och träna - även det förgyller livet. Jag måste sluta fräta sönder jorden och vill inte döda fler djur för att äta upp i onödan. Och tänk om jag kunde få några fler tjejer (och killar) att lära sig att programmera så att de har arbetsmarknaden vidöppen och utvecklarmakten i sin hand när de går ut skolan. En bok i kvinnohistoria utifrån klädperspektiv vore kul att få tid att illustrera och skriva. 15 veckors semester om året vore fint så att jag kan få all den tid med barnen som jag skulle vilja ha. Tid, tid, tid, tid är hårdvalutan. Det är så mycket jag vill göra. Kanske lite dödsångest ändå för att jag inte ska hinna.