Kärlek ettor och nollor

Jag var på kärlek ettor och nollor i veckan, inbjuden som del i en jury i en speltävling på högskolan i Karlshamn. Vi träffades sex deltagare från olika delar av arbetslivet för att enas om några vinnare som skulle belönas med ett stipendium för att få chansen att producera färdigt sina spel under sommaren.

Det var snabbt tydligt att det var tur att vi inte behövde utse en vinnare allena utan kunde ge fyra olika projekt den gyllene chansen. Vi hade under månaden som gick tittat igenom tolv olika projektidéer, några med prototyper, andra utan, och värderat dem utifrån innovation, game play, grafik och möjlighet att slutföra spelet på 10 veckor. Kvar hade vi nu de sex spel som vi gemensamt hade gett högst värdering, och skulle välja bort två av dessa. Tur var det, för jag tror det hade varit omöjligt att komma överens om en vinnare med flera 25-30-åringar i teamet. Jag är både glad och ledsen över att jag inte snart ska fylla trettio. Ibland är det bra att inte se några alternativ, utan tro benhårt på det man tvärsäkert vet är sanning, men ibland är det oerhört frustrerande och energikrävande. För det mesta är jag lyckligt vetande om att det är underbart att lära sig nya saker varje dag.

Ja, vi kom i alla fall fram till att två kommersiellt tydligt gångbara klassiker och två innovativa mer osäkra kort alla kommer att spendera sommaren med att förverkliga sina spel. Jag känner mig rätt säker på att vi får se både Bloody Trapland, Morphball, Sjörök och The Shine of a Star på Steam till hösten.

Vi visste förstås inte ett dyft om varken projekten eller deras grundare, men kanske var The Shine of a Star allra roligast att se vinna då det var två förstaårsstudenter. Hade jag varit dem hade jag blivit grymt peppad och lagt ännu mer fokus på att bli en sjukt bra speldesigner under nästa år på skolan.