(o)Intresset för hållbart företagande

Idag har jag tittat närmare på det svenska intresset för hållbart företagande. Min första tanke var ’tjejer’. Någonting säger mig spontant att kvinnor generellt sett är mer intresserade av hållbart företagande än vad män är. Varför det??? Mjuka värden, svårare mätbara lönsamhets- alternativt vinstmål, önskan att ge och inte bara ta, ett generellt hållbarhetstänk med barnens framtid i fokus. Taskigt… jag känner ju massor av killar som också pratar om sånt, men det känns ändå som att det för många män tillhör den privata sfären och inte den professionella. Mycket riktigt är över 60% av Miljöpartiets medlemmar kvinnor.

Tidigare på morgonen lyssnade jag på studenters presentationer på Handelshögskolan och där slog det mig att just ekonomistudenter borde vara en av de mest intresserade målgrupperna.

De företag som attraherar kunder som ett resultat av sitt arbete med hållbar utveckling, det är de som kommer att vara ledarna i morgondagens ekonomi. De förtjänar att lyftas fram och inspirera övriga, säger Erik Hedén på IDG.

Då borde ju de blivande ledarna utbildas i frågan kan man tycka. Till min stora glädje hittar jag ett magisterprogram i strategiskt ledarskap för hållbarhet på Blekinge tekniska högskola i Karlskrona. Och 425 uppsatser taggade CSR/hållbarhet, nästan alla avslutade förra året! Framtidshopp! De unga vet vad som krävs i den snara framtiden. Hmmm... en STOR majoritet av dessa är skrivna av tjejer. Det brukar betyda att det blir ett nedgraderat fokus... mindre värdefullt ju fler tjejer som intresserar sig. Hoppas det är grymt kaxiga tjejer i nästa generation chefer!

Företagsinkubatorer hittar jag några stycken, t ex bic factory och innovationsbron. Coolt – några spelare har förstått att det är en bra väg att få fart på det hållbara företagandet, ge hjälp, information och stöd i starten, innan det är för sent.

Och så är det några företag som dyker upp, men ganska få namn ändå tycker jag. Det är Polarn o. Pyret, H&M, IKEA, Eon, Middagsfrid och Axfood (Axel Johnson AB) som syns flitigt i sammanhanget – för att de har jobbat på sin image, för att de är pionjärer inom hållbarhet och värnar om vår jord eller för att de har förstått att det kommer att innebära problem för företaget förr eller senare om inte åtgärderna påbörjas nu, tänker jag misstänksamt. Polarn o. Pyret ser en tydlig önskan hos sina kunder att kunna handla miljövänligt åt barnen - konsumentkraft!

Några få tidningar dyker upp i sökningarna. Miljöaktuellt på IDG, Miljö&Utveckling, Energi&Miljö och Bonniers CSR i praktiken. De är ju konkurrenter till varandra förstås, men borde ju egentligen samarbeta… att skapa medvetande kring hållbarhetsfrågor är ingen tävling utan en mission.

Det finns också några konsultbyråer som erbjuder sina tjänster till företag som vill förstå hur de ska kunna förbättra sitt arbete för hållbarhet. Relation Capital Parnters, Verksam, Esam, och CSR guiden. Dessa konsultföretag är antagligen högst medvetna om att om de bara håller ut ett litet tag till har de snart en större business.

Där det ändå kryllar lite av aktivitet är hos myndigheter, kommuner, institutioner, stiftelser mm.
Framtida Handel är ett dialogprojekt, en frivillig överenskommelse mellan regeringen och ett antal företag, kommuner och regioner. Syftet är att åstadkomma en hållbar handel med dagligvaror till år 2025.
Miljöstyrningsrådet bidrar till hållbar utveckling genom att stödja företag och offentlig förvaltning i deras miljöarbete på strategiskt och kostnadseffektivt sätt.
Tillväxtverket ska stärka regional utveckling och underlätta företagande och entreprenörskap i Sverige.
VINNOVA är en innovationsmyndighet med mål att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige.
Hållbar utveckling Skåne är en partipolitiskt obunden ideell förening med syftet att främja dialogen mellan olika aktörer i regionen. Föreningen verkar för att utöka kontaktytorna och skapa nya mötesplatser för sina medlemmar och andra intresserade.
CSR Sweden företagsnätverk som fokuserar på företagens samhällsansvar och samhällsengagemang och kunskapsutbyte
Svenskt näringsliv är företagens företrädare i Sverige vars mål är att Sverige skall återta en tätposition i den internationella välståndsligan. De bygger en bred intressegemenskap kring värdet av företagande och företagsamhet och vill öka förståelsen för företagens verklighet och för bästa möjliga villkor för att verka och växa.

Många aktörer arbetar för ett hållbart företagande och ändå är det rätt tyst om ämnet. Det kanske är viktigare att titta på vilka som inte är intresserade istället...

Tillägg: att den här posten kommer upp allra högst i googlesökningen på 'intresse hållbarhet' bekräftar kanske funderingen

DIYana

På 80-talet var det Levis 501:or som gällde på högstadiets skolgård, helst med en reva på knät, det fick inte se för propert ut, man var ju ung och vårdslös – oförsiktig, rörlig, fri. Calvin Klein hade några år tidigare varit först med att sälja jeans för dyra pengar med hjälp av en skandalöst ung och avklädd Brooke Shields. Jeansen som plagg hade redan tagit sig in i ’de rikas’ garderob och Escada sålde vid det här laget vita med guldapplikationer. De var tydligt särskiljda från mina 501:or, hade aldrig kunnat blandas ihop.

Tidigt 90-tal hade trenden med revorna spritt sig, inte till överklassens medelålders kvinnor, men ända bort till ungdomarna på Östermalm. De gick också på nattklubbarna i stan, ville också se rätt ut för att få komma in på Alphabet Street. Vi på Kungsholmen skrattade åt denna trickle-down effekt. Vilka fånar att ha trasiga jeans när man har så mycket pengar. Vi tyckte inte om att de från bättre förhållanden gav sig ut för att veta något om hur det var att inte vara född med silversked i mun.

Trasiga jeans har vi ju sett på överklassens medelålders kvinnor sedan länge tillbaka nu. Vi kanske tänker en kortis att de försöker se lite yngre ut än vad de faktiskt är, men funderar inte så mycket över vilken samhällsklass som får eller inte får ha jeans.

Efter många års standardstatus blev jeans åter heta igen i och med sämre tider. Det är ett slitstarkt material som håller länge och som går att återanvända till nya modeller. Det kan därmed också låta som ett miljövänligt material som faller in under eco-trenden, men då måste de köpas begagnade. Bomullsproduktion, infärgning och tvättar gör jeans till ett av de mer miljökatastrofala plagg man kan bära. Men trendigare kan det inte bli – riv sönder i remsor, sy ihop igen, lappa, fransa, sy på, dra av.

Eller så kan man betala nedrans dyrt för samma look, och just det här förvånar faktiskt mig än idag – att man kan betala så dyra pengar till de största modehusen för att få en riktig trashy fashion look?? Det tar mig emot. Jag syr inte, lappar inte, drar inte av… men ändå kan jag inte slänga upp många tusenlappar för den här osannolikt snygga jeans stassen från Jean Paul Gaultier. Det känns som att jag borde göra den själv.

DIY på Stardoll istället?