I put down my online shopping experiences, diy and general life issues. At malinstroman.wordpress.com I reflect upon pedagogy, children and their online interactivity, malinstroman.com is more job related.
3 apr. 2010
DIYana
På 80-talet var det Levis 501:or som gällde på högstadiets skolgård, helst med en reva på knät, det fick inte se för propert ut, man var ju ung och vårdslös – oförsiktig, rörlig, fri. Calvin Klein hade några år tidigare varit först med att sälja jeans för dyra pengar med hjälp av en skandalöst ung och avklädd Brooke Shields. Jeansen som plagg hade redan tagit sig in i ’de rikas’ garderob och Escada sålde vid det här laget vita med guldapplikationer. De var tydligt särskiljda från mina 501:or, hade aldrig kunnat blandas ihop.
Tidigt 90-tal hade trenden med revorna spritt sig, inte till överklassens medelålders kvinnor, men ända bort till ungdomarna på Östermalm. De gick också på nattklubbarna i stan, ville också se rätt ut för att få komma in på Alphabet Street. Vi på Kungsholmen skrattade åt denna trickle-down effekt. Vilka fånar att ha trasiga jeans när man har så mycket pengar. Vi tyckte inte om att de från bättre förhållanden gav sig ut för att veta något om hur det var att inte vara född med silversked i mun.
Trasiga jeans har vi ju sett på överklassens medelålders kvinnor sedan länge tillbaka nu. Vi kanske tänker en kortis att de försöker se lite yngre ut än vad de faktiskt är, men funderar inte så mycket över vilken samhällsklass som får eller inte får ha jeans.
Efter många års standardstatus blev jeans åter heta igen i och med sämre tider. Det är ett slitstarkt material som håller länge och som går att återanvända till nya modeller. Det kan därmed också låta som ett miljövänligt material som faller in under eco-trenden, men då måste de köpas begagnade. Bomullsproduktion, infärgning och tvättar gör jeans till ett av de mer miljökatastrofala plagg man kan bära. Men trendigare kan det inte bli – riv sönder i remsor, sy ihop igen, lappa, fransa, sy på, dra av.
Eller så kan man betala nedrans dyrt för samma look, och just det här förvånar faktiskt mig än idag – att man kan betala så dyra pengar till de största modehusen för att få en riktig trashy fashion look?? Det tar mig emot. Jag syr inte, lappar inte, drar inte av… men ändå kan jag inte slänga upp många tusenlappar för den här osannolikt snygga jeans stassen från Jean Paul Gaultier. Det känns som att jag borde göra den själv.
DIY på Stardoll istället?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar