Grungen som jag minns den

De var som gudinnor, de fulländade poslinshyade toppmodelllerna i slutet av 80-talet. Såg man ut som Claudia Schiffer skulle man bli lycklig – ett ouppnåeligt löfte och kvar fanns bara fulhet. Lika tillrättalagd hade musiken varit länge – glättigt, polerat, dansant. Som tur är orkar ingen försöka vara fulländat perfekt i mer än några år i taget och så kom grunge. Det var en befrielse att ha samma kläder på sig som dagen innan, lika bekväma som de som de sköna snubbarna som spelade musiken hade. Grungen innebar skön musik, mycket fest och sena morgnar. Men girlsen blev inte så mycket lyckligare för det som jag minns det. För även om det krävdes mindre tid för att göra sig i ordning på morgonen var tjejer fortfarande mest accessoarer som prydde - alltid i bakgrunden, utan eget värde annat än att vara snygga. Och Pamela Anderson och Carmen Electra upprätthöll fanan med nya lika ouppnåeliga ideal som passade de sunkiga öldrickande snubbarna bättre än de tidigare fläckfria amasonerna och Spice Girls passade på att paketera Girl Power med lite skojsigt fnitter.

Madchen Amick och Sherilyn Fenn var tidiga förebilder. I Twin Peaks stod inte könsmakten i fokus utan kvinnorna hade minst lika viktiga roller i det lilla samhället med det stora mysteriet som männen. Om det låter konstigt att dessa nämns i samband med grunge så är förklaringen att de var bland de första tjejer utöver toppmodellerna som fick ta rollen som snygga kvinnor på många år. Snygga i andra kvinnors ögon pratar jag om. De som försökte uppnå idealen.

Linda Perry, Alanis Morrisette och Björk sjöng sina egna fantastiska låtar, men tog därmed rollen som sexuellt helt ointressanta.

De nya modeikonerna var först Winona Ryder och sedemera Kate Moss. (Blev de modeikoner för att de hängde med Johnny Depp eller hängde med dem för att de var modeikoner... jag minns inte.) Sköra, i behov av någon som skyddade dem, men utan att bry sig om någonting i hela världen tjatade de aldrig på någon om att ta sig ett jobb eller att klippa sig. Sådant brydde de sig inte om, de var bara förälskade, storögda och öppna för det mesta. De var återkomsten av 30-talets Bonnie and Clyde.

Gwen Stefani och Drew Barrymore var det lite mer drag i ändå, de gjorde lite mer som de ville på riktigt, var inte förälskade och var snygga i sina rutiga skjortor. Ja egentligen var det väl bara Gwen som man kunde vilja vara som när jag tänker efter... och det är ganska mycket så det är att vara tonåring. Man tittar på andra runt omkring och försöker uppnå det som verkar vara ett lyckat framgångskoncept.

Nu är det dags igen för lite skotskrutigt lager på lagermode. Men hur fina kläderna hos modehusen än är kan de inte ge den dramatiska och åtråvärda romantik som grungens om än så kommersiella arvtagare Kristen och Robert eller Katy Perry och Russel Brand återskapar. Till själva modebilden av grungen hör liksom en skön snubbe med en skör brud som tar hand om eller som blir omhändertagen. De missförstådda som är hänvisade till varandra, som grälar och bråkar och älskar varandra i nöd och lust. Det är motsägelsefullt att klä sig i tillrättalagd grunge... men det kommer vi göra i höst. Rätt praktiskt att röra sig i när man är med barnen...

Givenchy höst 2013

Haider Ackermann höst 2013

Christopher Kane höst 2013

Mer om Katy Perry bl a: Role Models or only seeking confirmation
Female Role Models are needed

Kvinnligt hantarbete – att alltid göra nytta

Inte ens när jag var liten på sjuttiotalet var det en självklarhet att jag som tjej lärde mig att sticka, virka, brodera eller sy, men inte så långt innan det var sömnad sedan länge något feminint, något kvinnor var ämnade till. Textilen användes länge för att uppfostra flickor till att göra nytta och hålla sig stilla. De skulle alltid ha något i händerna. Alltid göra nytta. Det där sista sitter ändå rätt hårt i mig. Alltid göra nytta.

Brigitta Svensson och Louise Waldén har sammanställt Den feminina textilen – makt och mönster och låter i sista kapitlet Johanna Rosenqvist lyfta fram konstnärinnan Malin Arnell som erbjuder ett kit med en vit remsa och röd tråd för att brodera meningen ’Jag känner att jag behövs’... och signera den med det egna namnet.

Det är lite meningen med livet kanske? Jag känner att jag behövs... men hur mycket ska man behövas och hur ofta och för vem? Och kostar det och går arbetet under upphovsrättsliga principer? Vem äger nyttan man gör?  En man känner sig inte nyttig när han broderar... kanske när han snickrar, men alltid när han tjänar pengar. Jösses hur historien lever i oss.

Pernilla Rasmussen söker i Svenssons och Waldéns bok anledningen till att kvinnor över huvud tagit fick sy annat än heminredning och folkdräkt. Männen hade under skråhantverkets tid monopol på det betalda och professionella textila arbetet – (vävarna, pärlstickarna och skräddarna), men skräddarskrået var mindre luckrativt än andra skrån och det var för dyrt för att hålla lager och producera annat än på beställningar. Damskrädderiet tappade också status när modet förändrades och krävde mindre komplicerat skrädderi, medan männens jackor och rockar alltid var krävande sömnad. 1700-talets mode med komplicerade snörliv ersattes under 1800-talet med skurna längder i tunna bomullstyger anpassade att fungera i tropiska kollonier och damskrädderiet kunde därmed utföras av vilket kvinnofolk som helst. Franska romantiker hade definierat att kvinnor var lämpade att sy och det var bara det komplicerade skrädderiet som var avsett för män. 1790 var endast 3 av 114 registrerade skräddare damskräddare i Sverige och här öppnade sig snart en laglig inkomstkälla för sömmerskor, även stött av det ekononomiska kritiska läge som krävde att kvinnor hade rätt till egen försörjning.

Men det var i kvinnornas obetalda vardagsarbete som det textila blev en central del av en kultur och identitet. De broderade och vävda föremålen blev ofta kvar när annat nötts ut och slängts. I broderiet lämnade kvinnors arbete ett synligt avtryck, men helt osignerat. Avtrycket är just kulturellt, folkligt.

’Folket bestod inte av individer, utan var ett kollektiv ur vars djup –folkdjupet – dessa och andra företeelser frambringades.’

Om konsten ansågs skapad av en genialisk individ, sågs folkkonsten som ett uttryck för en kollektiv tradition. Anneli Palmsköld belyser detta i ett kapitel genom att visa hur vävda drätter och hängkläden som osignerade delar av inredningar inte har tilldelats något intresse för den ursprungliga vävaren , medan bonadsmålningar som ingått i samma inredning med tiden har betraktats som alster som har återfunnit sina signeringar.

’Genom att man såg dessa bilder som konstobjekt behandlades de som konst och  man utgick från att det fanns en skapande individ bakom verket. Textilierna har inte behandlats på samma sätt. Att måla har setts som ett uttryck för individens kreativitet, att väva som en del av en kollektivt uppburen tradition.’

En intressant aspekt i detta är att det trots de omfattande samlingar som finns idag är omöjligt att tolka om upphovskvinnorna när de vävde och broderade sina alster endast har fört vidare en gammal tradition med de mönster som fanns i bygden eller familjen, eller om de i kontext och sammansättning medvetet har brutit mot normer eller tagit egna kreativa inititiativ likt Karin Larsson.

Jag tolkar det som att intresset för den svenska Hemslöjden med sina föreningar uppstod och närdes både av nationalistiska strömningar och av en värdering av det genuina och personliga som i motsats till automatisering och slätstrukenhet. Insamlingen, katalogiseringen och bevarandet vid olika museer i landet har erbjudit annars obefintliga jobbmöjligheter för flera kvinnliga eldsjälar. Flera av dessa presenteras i ’Den feminina textilen’, men som vid alla intellektuella institutioner och gebit skymtar en ordentligt pretantiös och hierarkisk anda i det arbetet. I slutet av boken ställs också funderingen om den pretantionen är relevant i t ex formgivar- och konsnärskretsar. Det känns ibland som att det är vettigare att lägga energin på kampen utanför området än inom...   

’En betydelsefull del i kampen för en annan maktordning mellan könen är att erkänna och uppvärdera traditionellt feminina verksamhetsområden.’

Märta Måås-Fjetterström är kanske det enda namn bredvid Karin Larsson som står för sig självt i den svenska hantverkstraditionen för den normalintresserade. Hon anses vara konstnärinna. Det är antagligen tack vare att hon tog den gamla kunskapen och traditionen och gjorde egna mönster och skapelser med denna, men också att hon hävdade den. Hon signerade sina verk och ansåg själv att de hade verkshöjd. Det här bekämpades å det yttersta på Malmömagasinet där hon länge arbetade, där de menade att hon inkräktade på det ortstypiska folkets kultur. Det finns alltså strömningar som bestämt hävdar att hemslöjd inte kan vara konst och inte ha en upphöjd avsändare. För mig låter det rätt mycket som jantelag, eller så har man bara helt olika syn på feminism och hantverk.

Jag tyckte både syslöjd och träslöjd var lika roliga ämnen i skolan, men slutade helt att ägna mig åt sömnad och textil i tonåren. Det fanns roligare saker att göra. De senaste åren har jag fått upp en stor kärlek för syjuntan som format och behovet av det personliga hantverket i en tid då allt ser likadant ut. Det personliga, unika, hantverkade är värt stora pengar i vår massindustri. Jag avundas de som kan och ser dem överallt. På tåget plockar ett par kvinnor upp sina stickningar som om det vore det naturligaste i världen. På jobbet hittar jag en måntalig syjunta där tjejer från UR syr presenter till baby showers, virkar små små converseinspirerade sockor efter mönster och VD’ns högra hand syr klart den röda klänningen till företagsfesten. Men allra bäst blir det när någon är kreativ och skapar hantverkad konst – kombinerar det gamla med det nya. Traditioner kombinerade med det vi har nu är det som träffar mig hårdast i hjärtat, det är där jag är – i historien, i samtiden och i framtiden.

Jag tror att Susanna Bauer när hon beskriver sitt arbete, fångar något som många i hantarbetet kan relatera till.

– Jag gillar att ge tid till det oansenliga. Det som omger oss och ofta går oss obemärkt förbi. Att kunna uppmärksamma dessa obetydliga men mycket taktila material, genom en numera stor tillskansad kunskap om hur de fungerar, ger mig mycket.

Mer inspiration finns på t ex

Zickermans

RadicalCrossstitch 

MrXStitch

Cross Stitch Ninja

Context and feminism differs

Fortunately the surreal Dubai experience was balanced with real life of the same weight. There were eleven very real women telling us their very real stories. It was just as inspiring to discover how we were just alike, our meeting-points, as to be bewildered by the differences. As women, or even just ambitious social entrepreneurs, there are no discrepancies. The contexts are widely separated.

The Iranians rest in my mind with their listlessness. I felt they didn't have much hope for any changes and I'm not sure that they knew what changes they wanted. They seem to often rely upon medical and scientific proofs and it was clear that our countries don't present the same facts. In Sweden we believe homosexuality proven not to be a contaminating disease and women are not yet proved to be better fitted in sense of orientation than men.

Our participants confirmed a sense of that not much has changed after the revolution, but when digging a little deeper it turned out that she was now allowed to talk about what ever she wanted to talk about in public and people are performing and letting their messages out loudly on the streets. The remaining frustration is not to disrespect though. It requires lots of energy, dreams and high goals to succeed with the performance of this people - they have still far to go to reach the goals they were breaking the ice for.

The Palestinian girls could have been my Stockholm neighbours and yet they and their parents have been living in contingency for all of their lives. Revolutionized news can never touch them as they have never had a stable state. These entrepreneurs have huge will to make change and even though they found it hard to register a company targeting a good cause, they had found their own ways to deal with it - slow but concrete. Both them and the Jordanian girl had run into system problems with their projects when trying to create job opportunities for unprivileged women. Women who are not allowed to work in a house where there is a man present or carry the garbages outside the house are not easy to engage and when succeeding their salary goes directly to her husband anyway. But clearly the failures only create new ideas to move forward.

The Syrian was a chapter of her own - a woman in the middle of a revolution. Every piece of her and her story felt invaluable, and I am just happy that there are people like her. It's those who make changes come true. She had it in her finger tips. I feel certain that we will read about her and her friends in the history books in the future - that I've met a historic person.

We also met three outstanding Dubai located women volunteering for the Acumen Fund. They had all changed their banker careers in New York for the same in Dubai. I have never ever dreamt of beeing an investor but they made me envy their skills in making big money and investing them in huge long term beneficence projects around the world. I'd like to put them on tour inspiring all hungry economy students to become rich and beneficent.

I guess the only subject we never touched during these three days was feminism. Some of the projects in the group aim to spread women's rights to those who don't know them, and I'm sure we all had the same base in the Universal Declaration of Human Rights, but feminism is much more complex than that. While someone believes that wearing hijab is the only right way to live life even though she by that is forbidden to enter night clubs or even take a job, someone else believes that the color of pink by itself will turn girls to limited helpless souls. These are sensitive matters - true to one and false to another.

We had a engilded tea at the Emirates Palace hotel in Abu Dhabi after having been rejected to enter the night club due to wearing hijab. By respect for the religion they said - unsexy and conciously excludingly I suspect.

Soledad Pinero Misa och Malin Speace

What is the most disruptive - full time conntected or fully disconnected?

Keynote speaker Amber Case (@casorganic) turned out to be the most charming personality ever. She is that sort of person replying every question with a smile and a ‘thank you’ before answering. Telling her story she laughs over and over again, enjoying the world and the people in it.

Amber showed us the story of Steve Mann, an amazing half maniac creative genius from the 80s still active today. We laugh at him because he was so out of the box but he was really ahead of everything – so far in front of us we couldn’t realize it, crazy enough to try out things before they were possible. This made me think of who is that Steve Mann character of today. Who is considered full feathered crazy but will be recognized as genius in 20 years?

Maybe we soon after met that person in Dave Asprey. Dave himself challenged Amber already at her speech asking her if she was only passively talking or if she was actually doing any cyborg practicing herself, which she replied that she did. She, just as Dave himself, measure everything she does. Statistics about you and your body seems to be interesting to the scientists and you can’t avoide the sense of elitism as often with cyborgs. There is always a fine line between health and support and superhumanpowers.

I interpreted Dave’s story about going from a super clever 150 kg computer addicted guy in his 20s to an (almost) normal functional family man with the help of happiness data as a story of healing – a remedy. He has found a way to control his mind and not let it do unhealthy choices, but on the contrary, only do what makes him feel good. You get a little scared by this man and yet I’m wondering if he’s not the Steve Mann of our times. Will we in 20 years look at him and see that he was right even though his practice will seem disruptive even in the future?

Susan Maushart discovered just as Dave that the fulltime connected life can have bad impact on the health of a family, and so she disconnected the entire family for a year – including 3 teenage kids. I wanted to ask her what she believed that the kids will say about it when they are 40... My mom experimented with our lives...or My mom did a real good move back then... To be completely disconnected today means that you put your kids outside both communication with school and moreover with their friends. Again this might have been the only remedy for this family, but I feel that I will not try it at home.

Girls’ Games IV – tweens and teens today are same same but different

We adored Madonna, today there is Lady Gaga. The through all times eternal icon for all girls of any kind is Marilyn Monroe – these are the women who are sexy and thereby adored by men, but who still keep the power over themselves and turn the worship to their own profit. This is why big busted Lara Croft worked well also for women even if her breast size was debated.

We found inspiration in future heroes Princess Leia, Ripley and E.T. Today’s girls get inspired by mystic Bella Swan, Arven and Avatar. I’d say the only difference is that in the 80s space was the mystery – the future, today the Twilight zone is what we long for – a place we don’t know anything about and therefore can have promising hopes for.


TV provided us with Pamela Barnes Ewing, Sammy Jo Carrington and Melissa Channing. Today it’s Hannah Montana, Lauren Conrad and Sara Sidle(CSI) and many more. In the 80s the grown up intrigues were showing us how normal we were in our real lives. Today someone else’s strange real lives are telling us how boring we are in our real lives.


We wore Levi’s, Converse and biker tights. Today’s girls dream of Chanel, Miss Sixty and Louis Vuitton. The economy is kind of different and the kindness of the parents has grown.


We screamed after Michael Jackson, Kiss and a little later on Public Enemy. Girls today have a wider selection and much younger, almost peers to follow. Some of the faves are Tokio Hotel, Robert Pattinsson, Zac Efron, Jonas Brothers, McFly.


So the habits are the same while there are minor differences in economy, lifestyle and male icons. What differs is of course the standard access to Internet, mobiles and games.

Most remarkable is probably the mobile phone use. 54% of all am teens text daily and sends and receives 50 or more messages per day – 1500 per month! 14-17 year old girls are the most active texters, sending 100 or more messages per day.

Next is that girls play games. 97% of all American kids and more than half of American adults play often. The NPD Group report “Gamer Segmentation 2009,” says that 28% of females are playing video games (40% of all players). But not all female gamers are young. More than 33% of women ages 18 and up play video games – surpassing the 18% of boys ages 17 and younger who play video games.

With Stardoll’s 60 million members there is no doubt that girls like and spend time on online fashion games, if they are designed the right way. A majority of the girls on Stardoll are 11-12 years old.

Stardoll was specifically designed for these young girls – those who had left their Barbies and who started to turn to the grown up world for the first time. It was designed to be a free pass from school yards’ peer pressure and from impossible media dreams. It’s a place where girls know they are welcome, where they are safe to be girls. It’s a place where they can explore their growing personalities and try out both looks and social behavior without worries, restrictions or risk taking. They can’t do anything wrong, their creations are always right, they are right.

But it is also those who still have the time, and who is still more in an experimental world of play. Around the age of 15 these girls are turning to the real world for real life practice. They almost don’t play computer games at all.
What they practice on and offline is self marketing – to be seen. They blog and participate in social networks to promote themselves. They do absolutely use Facebook or other social networks, but not as often as those age 25-45 years old. They don’t need to, they see their friends much more often than we oldies do.

Overall the media time spent is not that different!
8-18 years old spend 32% of their media time on TV, 25% on their computer and 20% on their mobile phone. Consoles only take 5% of their time, partly due to that it’s not a multimediatasking activity. Both TV and videogames are decreasing the older the teenager get, while music takes more and more of their time. Style, music and friends make the identity.





Going back to my own teenage head I guess girls run about the same kind of mental life today. Friends and media are the only things that matters. Popularity and being seen is in focus and most girls don’t have time for games between school, sports and friends as soon as they are free to go and do where/whatever they want.

all stats are found here

Previous Girls' Games Posts
1980-1984
Kids 2010
1984-1994

Female Role Models needed

I need women showing me their achievements. They inspire me. They show me how much courage, effort and patience I need. They tell me what I can expect so that I don't get disappointed but is armoured and prepared for the struggle I need to put up, but also that it is worth it.

The current image of who is born to do what is slowly changing in all different part of the world and women and ethnic minorities are gaining more and more equal value to the white and to the man. Many people don't know this - how big the small difference still are, but they effect me and my life every day.

Women have put their marks in the history writing, and sometimes they should have, but someone else was rewarded in their place, or they were ignored as unimportant in a male context.

Please, let me know any woman you feel has her rightful place in history, or any woman you think is missing!

You are never alone
How did Lady Lovelace talk?
Be the Cook for the Best Product
Barbie is fake, Pink is not
Alice ännu mer i underlandet
A good start of 100 most important women through times, by Shelby Ellery