Man syr, berättar och lyssnar på en syjunta

Syjunta är en grupp, av framförallt kvinnor, som träffas för att ägna sig åt sömnad och handarbete.

Alltså man syr, virkar, stickar eller broderar – och umgås. Syjuntor låter lite gammaldags, men verkar vara något som många saknar när de försvinner, eftersom de återuppstår med jämna mellanrum. Eller de finns nog alltid, men blir mer populära i vissa perioder.

Igår hämtade jag enorma mängder inspiration från Beata Wickboms bord fyllt av färggranna garnnystan, stickor, pärlor och påbörjade och ibland avslutade hantverk. Det är otroligt trevligt att skapa något, och dubbelt upp om man skapar något som går att använda, som gör att man slipper handla, något unikt, något som inspirerar andra att själva pröva på. Syjuntan är också ett bra sätt att få lära sig hur man gör – stolpar, luftmaskor, moucher och mönster. Jag är ett steg närmare egna amigurumis.

Än mer inspirerade sällskapet. Det går inte att prata så mycket när man koncentrerar sig på att räkna maskor. Det blir mer att var och en berättar sin historia ett tag. Man får lära känna varandra på ett mindre ytligt sätt än på ett ståmingel, alla lyssnar på och fokuserar på en i taget.


Igår var det - alla lika imponerande - Lesley som aldrig ger upp, Görel vars första film kommer upp på biograferna om en månad, Sofia facilitatorn, Paula mästervirkaren och den som matchar uppgift med rätt person, Katrina som får saker gjorda, Eva uttrasslaren och Jeanette som man lyssnar till när hon talar. Och så Beata – nätverkaren, moderatorn och den ultimata värdinnan. 7 nya kvinnliga förebilder!



Det vore så klart kul med några virkande män som kunde berätta sina historier också.

(Köp snigeln på Made by Sohpie om du inte kan göra den själv)