Raka vägen från ett uppdrag på CSR i praktiken ramlade jag för ett år sedan in som konceptutvecklare i barnteamet på SVTi. Sara Ohlsson var den engagerade och hängivna produktägare som sedan ett halvår tillbaka drev nova-projektet med Dobermans hjälp. Nova var ett projekt, en arbetsmetodik, för att ta fram kunskap om hur barn använder webben. Syftet med arbetet var att kunna bygga världens bästa barnwebb.
Första dagen på jobbet släppte teamet det första steget arbetet hade resulterat i - ett barnramverk som samlar alla barnsidor på svt.se på samma ställe - en egen fristående produkt. Samma dag släpptes även Saras egen bok 'Jag är tyvärr död och kommer inte till skolan idag'. Stämningen i teamet var skyhög.
Mitt första projekt var en webbunik satsning med Elin Ek som karaktären Gloria. Ur det lärde vi oss att en blogg inte blir populär för att det heter blogg, utan för dess innehåll, kontakt med läsare, personlig avsändare och frekvens av uppdateringar.
Därefter inledde jag ett härligt samarbete med Lilla Aktuellt och med Lilla Sportspegeln. Jag hade uppdraget att strukturera om deras befintliga sidor och innehåll enligt nya nova-principer och resultatet var så lyckat det kunde bli utan någon som helst nyutveckling. Inför det stundande bytet av cms låg ingen utveckling i det gamla polopoly. Antalet sidvisningar niodubblades.
I och med detta cms-byte och en rad tråkiga sjukdomsfall i teamet skars mycket påbörjat arbete bort under hösten. Planerna vi hade för både Barda och Minimello blev minimerade. Under våren åkte jag tåg kors och tvärs över Sverige för att träffa redaktioner i Falun, Malmö och Växjö och jag träffade och studerade många barn - i alla olika åldrar, döva, samiska, internetvana eller ovana. Under hösten fick tyvärr det arbetet stanna av och energinivån i teamet dippade.
Sara lämnade sin tjänst till Erik som lämnade den till helt nytillkomne ex tv4veteranen Thomas som delade uppgiften som tillförordnad produktägare för barnteamet med tjänsten som produktägare för allmäntv-utbudet på webben. Under hösten har vi jobbat fram miniminivåer på prioriterade responsiva moduler till nya cms'et Escenic - tråkiga ord och termer men riktigt roligt att bygga något riktigt bra från grunden. Till min lycka tog vi in en knivskarp usability designer som blev det där bästa komplementet till mitt jobb. Björn blev kollegan som jackar i precis där jag själv tar slut och tillsammans gör vi bra saker.
Det slog mig tidigt hur public service värdena är närvarande både i utbudet och även internt i organisationen. Jag har deltagit i zebra-projekt för mångfaldsarbete i media och FUNKA-utvärderingar för tillgänglighet för alla. Jag påbörjade research för en teckenspråkig interaktiv produktion redan under våren och träffade under hösten åttaåringar på Manillaskolan som gav ytterligare insikter om teckenspråkiga barns behov. Även ett samiskt spel som släpps under våren 2012 föll in under mina vingar. Mycket av det arbete som är så viktigt men som aldrig går att motivera med kommersiella mål är prioriterat på SVT - en dröm för en humanistisk konceptutvecklare.
I december mejlade jag mest filer mellan olika parter och letade saknade filer för att vi skulle kunna få ut ett flertal inköpta speltitlar. Jag bevakade inköp för att tidigt kunna önska tillgängliga spel i kontrakten. Jag hoppas vi får se dem på svt.se/barn/spel ett efter ett under våren. Min andra scrummaster gick på pappaledighet och en av våra strålande redaktörer drog till Barcelona några månader. Jag pratade communitys i direktsändning i Lilla Aktuellt Skola.
Den sista januari var min sista dag. Det är mycket sorgligt att inte få träffa alla strålande kollegor varje dag. Emil som ständigt bjussar på sin egen kreativa photoshophumor, Feminsistiska Fanny som gjorde improviserad och spontan stand-up för utvecklarna, Johanna som ger allmänt hopp om att framtiden är ljus när det finns unga människor som hon, hela det briljanta konceptutvecklarteamet som har tagit mig milsteg framåt i kunskapspåfyllning, Linda som har energin som krävs, vår statistikstjärna Uddståhl som är som jag - och det är så kul att hitta sådana på arbetsplatsen också, ALLA fina utvecklare som är så välkomnande och tar sig tid att tålmodigt skapa förståelse för vad de gör och kräver.
Den första februari startade Labyrinten ett nytt programformat, med tillhörande spel som jag kommer att vara grymt nyfiken på statistiken på eftersom jag precis hann få det färdigt för implementation innan jag slutade. Jag kommer också att spana nyfiket efter Kunskapskanalens kommande sida och det vore roligt att se redaktörerna presentera galor med ett nytt verktyg någon gång i framtiden.
Det tog mig ett halvår att greppa det ografiska statistikverktyget comscore, liksom att förstå vad meta, vision, klippsymfonier, responsive och resurscenter är. Jag hittar nu till UR, nyhetshavet, bolibompaköket och alla konferensrum. Jag hoppas att jag kommer få tillfälle i framtiden att plocka fram de kunskaperna igen.
I put down my online shopping experiences, diy and general life issues. At malinstroman.wordpress.com I reflect upon pedagogy, children and their online interactivity, malinstroman.com is more job related.
Visar inlägg med etikett spel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spel. Visa alla inlägg
2 feb. 2012
16 jan. 2011
Wonderful Drawn on my own

Wow! Drawn - What a game. There are not many games I like to play on my own, with no company, but this I do. I want to solve the puzzles and riddles and patterns on my own. I want to be the clever one finding my way through it. There is no time pressure, a few hints to help me solve the tasks if I need to, objects to save for later tasks and wonderful magic graphics to melt into. It is creative, letting me be creative too.
17 juli 2010
Girls' Games I - 1980-1984
I'm thinking about girls' games, why and what they are, and I begin here today with my own experiences of games, friends and what we played back then around 1980-1984.
Me and a friend went to see a movie on our own for the first time when we were about seven. We choose Star Wars. Soon after dad returned from the States with a Star Wars printed long sleeved t-shirt for me. I wore it every day. It made me kind of interesting and in and Princess Leia in the front of the image was radiant.
Star Wars was a big thing by then. The boys in class did nothing but played with Star Wars dolls (for boys called figures, for girls dolls), while the girls had absolutely no interest in spacecrafts’ heavy artillery down the sandbox, resulting in explosions throwing the dolls, sorry figures, in all directions. We were lining up for ‘throwing ball at the wall’, where the rules were clear and everybody waited for their turn. Conflicts were by that easy to solve through discussions, and no pell-mell necessary. A few of the guys were sometimes jumping in.
About the same time most of us got a Game & Watch. I got some strange copy from dad when he came home from Asia. There was also a digital watch including a plane bombing game that gained me some status amongst my classmates.
Neither Star Wars or these first games had any gender tags by then. They were marketed as family entertainment.

A couple of years later the talented boys (these later on, not very cool guys) in class started to focus on Dungeons and Dragons, as well as designing road and water maps on checked paper. The girls at that time were lining up for jumping twist with rubber strings, waiting for our turn, following the rules. Sometimes we tried to adopt the guys’ interests as football and marbles just to get some time spent together, but most of all we enjoyed the mixed teams hunting each other down on the meandering backyards. Actually when thinking about it, the same guys sometimes jumped in on the rubber strings and also preferred the mixed team hunts.
A guy in our class got an Atari console. We used to gather at his place to race with cars. The girls tried it. The guys had absolutely no problem with that, and they did not in any way try to exclude us, and yet we weren’t that interested, only for shorter pauses in more interesting real life interactions. Soon all boys had a console at home. None of the girls did. I guess also the parents found car racings and war games more proper for young boys than for the girls.
As I remember it the girls and the boys had different interests of their own as well as mixing up and trying out each others' games. The theme of the console games did by time not match the girls' interests at all why the games became a boys' thing.
To be continued...
Me and a friend went to see a movie on our own for the first time when we were about seven. We choose Star Wars. Soon after dad returned from the States with a Star Wars printed long sleeved t-shirt for me. I wore it every day. It made me kind of interesting and in and Princess Leia in the front of the image was radiant.
Star Wars was a big thing by then. The boys in class did nothing but played with Star Wars dolls (for boys called figures, for girls dolls), while the girls had absolutely no interest in spacecrafts’ heavy artillery down the sandbox, resulting in explosions throwing the dolls, sorry figures, in all directions. We were lining up for ‘throwing ball at the wall’, where the rules were clear and everybody waited for their turn. Conflicts were by that easy to solve through discussions, and no pell-mell necessary. A few of the guys were sometimes jumping in.
About the same time most of us got a Game & Watch. I got some strange copy from dad when he came home from Asia. There was also a digital watch including a plane bombing game that gained me some status amongst my classmates.Neither Star Wars or these first games had any gender tags by then. They were marketed as family entertainment.

A couple of years later the talented boys (these later on, not very cool guys) in class started to focus on Dungeons and Dragons, as well as designing road and water maps on checked paper. The girls at that time were lining up for jumping twist with rubber strings, waiting for our turn, following the rules. Sometimes we tried to adopt the guys’ interests as football and marbles just to get some time spent together, but most of all we enjoyed the mixed teams hunting each other down on the meandering backyards. Actually when thinking about it, the same guys sometimes jumped in on the rubber strings and also preferred the mixed team hunts.
A guy in our class got an Atari console. We used to gather at his place to race with cars. The girls tried it. The guys had absolutely no problem with that, and they did not in any way try to exclude us, and yet we weren’t that interested, only for shorter pauses in more interesting real life interactions. Soon all boys had a console at home. None of the girls did. I guess also the parents found car racings and war games more proper for young boys than for the girls.As I remember it the girls and the boys had different interests of their own as well as mixing up and trying out each others' games. The theme of the console games did by time not match the girls' interests at all why the games became a boys' thing.
To be continued...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

