Responsive, Escenic och Nova - ett år på SVTi

Raka vägen från ett uppdrag på CSR i praktiken ramlade jag för ett år sedan in som konceptutvecklare i barnteamet på SVTi. Sara Ohlsson var den engagerade och hängivna produktägare som sedan ett halvår tillbaka drev nova-projektet med Dobermans hjälp. Nova var ett projekt, en arbetsmetodik, för att ta fram kunskap om hur barn använder webben. Syftet med arbetet var att kunna bygga världens bästa barnwebb.

Första dagen på jobbet släppte teamet det första steget arbetet hade resulterat i - ett barnramverk som samlar alla barnsidor på svt.se på samma ställe - en egen fristående produkt. Samma dag släpptes även Saras egen bok 'Jag är tyvärr död och kommer inte till skolan idag'. Stämningen i teamet var skyhög.

Mitt första projekt var en webbunik satsning med Elin Ek som karaktären Gloria. Ur det lärde vi oss att en blogg inte blir populär för att det heter blogg, utan för dess innehåll, kontakt med läsare, personlig avsändare och frekvens av uppdateringar.

Därefter inledde jag ett härligt samarbete med Lilla Aktuellt och med Lilla Sportspegeln. Jag hade uppdraget att strukturera om deras befintliga sidor och innehåll enligt nya nova-principer och resultatet var så lyckat det kunde bli utan någon som helst nyutveckling. Inför det stundande bytet av cms låg ingen utveckling i det gamla polopoly. Antalet sidvisningar niodubblades.

I och med detta cms-byte och en rad tråkiga sjukdomsfall i teamet skars mycket påbörjat arbete bort under hösten. Planerna vi hade för både Barda och Minimello blev minimerade. Under våren åkte jag tåg kors och tvärs över Sverige för att träffa redaktioner i Falun, Malmö och Växjö och jag träffade och studerade många barn - i alla olika åldrar, döva, samiska, internetvana eller ovana. Under hösten fick tyvärr det arbetet stanna av och energinivån i teamet dippade.

Sara lämnade sin tjänst till Erik som lämnade den till helt nytillkomne ex tv4veteranen Thomas som delade uppgiften som tillförordnad produktägare för barnteamet med tjänsten som produktägare för allmäntv-utbudet på webben. Under hösten har vi jobbat fram miniminivåer på prioriterade responsiva moduler till nya cms'et Escenic - tråkiga ord och termer men riktigt roligt att bygga något riktigt bra från grunden. Till min lycka tog vi in en knivskarp usability designer som blev det där bästa komplementet till mitt jobb. Björn blev kollegan som jackar i precis där jag själv tar slut och tillsammans gör vi bra saker.

Det slog mig tidigt hur public service värdena är närvarande både i utbudet och även internt i organisationen. Jag har deltagit i zebra-projekt för mångfaldsarbete i media och FUNKA-utvärderingar för tillgänglighet för alla. Jag påbörjade research för en teckenspråkig interaktiv produktion redan under våren och träffade under hösten åttaåringar på Manillaskolan som gav ytterligare insikter om teckenspråkiga barns behov. Även ett samiskt spel som släpps under våren 2012 föll in under mina vingar. Mycket av det arbete som är så viktigt men som aldrig går att motivera med kommersiella mål är prioriterat på SVT - en dröm för en humanistisk konceptutvecklare.

I december mejlade jag mest filer mellan olika parter och letade saknade filer för att vi skulle kunna få ut ett flertal inköpta speltitlar. Jag bevakade inköp för att tidigt kunna önska tillgängliga spel i kontrakten. Jag hoppas vi får se dem på svt.se/barn/spel ett efter ett under våren. Min andra scrummaster gick på pappaledighet och en av våra strålande redaktörer drog till Barcelona några månader. Jag pratade communitys i direktsändning i Lilla Aktuellt Skola.

Den sista januari var min sista dag. Det är mycket sorgligt att inte få träffa alla strålande kollegor varje dag. Emil som ständigt bjussar på sin egen kreativa photoshophumor, Feminsistiska Fanny som gjorde improviserad och spontan stand-up för utvecklarna, Johanna som ger allmänt hopp om att framtiden är ljus när det finns unga människor som hon, hela det briljanta konceptutvecklarteamet som har tagit mig milsteg framåt i kunskapspåfyllning, Linda som har energin som krävs, vår statistikstjärna Uddståhl som är som jag - och det är så kul att hitta sådana på arbetsplatsen också, ALLA fina utvecklare som är så välkomnande och tar sig tid att tålmodigt skapa förståelse för vad de gör och kräver.

Den första februari startade Labyrinten ett nytt programformat, med tillhörande spel

som jag kommer att vara grymt nyfiken på statistiken på eftersom jag precis hann få det färdigt för implementation innan jag slutade. Jag kommer också att spana nyfiket efter Kunskapskanalens kommande sida och det vore roligt att se redaktörerna presentera galor med ett nytt verktyg någon gång i framtiden.

Det tog mig ett halvår att greppa det ografiska statistikverktyget comscore, liksom att förstå vad meta, vision, klippsymfonier, responsive och resurscenter är. Jag hittar nu till UR, nyhetshavet, bolibompaköket och alla konferensrum. Jag hoppas att jag kommer få tillfälle i framtiden att plocka fram de kunskaperna igen.

iPadlekar för 2 åringen - och för mamma

Som innehavare av en iPad och tre barn - 2, 6 och 8 år gamla - kan jag bekräfta att iPadden är en underbar leksak för oss alla. Mest spännande är kanske att 2 åringen Zack så lättvindigt spenderar timmar med flera appar. Dessutom försöker han sedan på samma lite världsvana touchscreenmanér få den stationära skärmen hemma att interagera med honom. Och blir lite irriterad när den inte svarar hans söta fingrar. Känns som ett krav för den kommande generationen.

Förutom klassiker som att färglägga, memory och finn fem fel finns en helt annan sorts lekappar som är oslagbara för den minsta, och även tidsfördriv för de äldre.

Veggie Samurai (22 kr)
Dela grönsakerna som någon kastar upp i luften minst ett par gånger och akta dig för giftflaskorna för annars dör du. Hela familjen kan spela länge och väl, men Zack är den enda som vaknar med orden 'Jag vill hacka grönsaker pappa'.


Art of Glow (7 kr)
Lite knepigare att komma igång, men färgeffekterna när man väljer form, tempo för blinkningar och upprepningar av fingerdragen, är iögonfallande. Med tiden vill man försöka forma något realistiskt också, men för Zack räcker det med vackra neonmönster som rör sig över skärmen. Touch - respons räcker långt.


MewMew Tower Toy (22 kr)
Stapla katter på varandra tills stapeln vinglar och katterna hoppar ner. Högst torn vinner. Tjock katt, liten katt, svart katt, och alla jamar lite irriterad när man släpper dem. Evighetslek. Tar aldrig slut. Ren avslappning för hjärnan.


Koi Pond (Gratis)
Var de äldre tjejernas favorit redan på iPhone. Man flyttar runt fiskarna lite i dammen... och det blir fint. Titta mamma. Jag vet aldrig vad det är jag tittar på, ser likadant ut jämt för den som inte har lagt tid på det.


Den här typen av lekar är kanske inte jordens mest utbildande, men roliga, eviga och trevligt långsamma.

Det som saknas mest bland apparna är det som kanske Stardoll borde vara bäst på - dekorera rum, styla, sminka, gör egna mönster och kläddesigns, sätta ihop scrapbooks... mmm scrapbooks i iPad... finns mycket att drömma om för både mig och barnen.

Eva Wieselgren rekommenderar några iPhone appar för barn.

Vad är det som är så bra med iPad?