frågar många. De får testa vår älskade iPad som är laddad främst med spel- och utbildningsappar, lite böcker och tidningar, och en och annan konstig strögrej som samtliga borde få lite mer utveckling för att vara något annat än samlingar av t ex kartor, da Vincis sketcher och annat underligt.
Varför är jag så impad då? Det handlar allra främst om användarupplevelse. Alla som testar blir ju helt fast, vill inte sluta, blir direkt nästan lite beroende. Barnen slåss om att få sitta med den och den de slåss mest med är deras pappa som helst vill sitta själv med den. Räcker det som förklaring? Nej, det behövs en analys också, ett behov att täcka, en framtidsutsikt.
Det som händer alla som prövar den, min 75-åriga mamma, mig själv, mina barn, mina fyra systrar, min vän förskolechefen och grannen på landet, är att
- vi behöver inte sätta oss vid en dator för att använda det som datorn erbjuder. Datorn upplevs av många fortfarande som ett arbetsverktyg och inte främst som underhållning. iPad sitter vi med var som helst, när som helst (ok, inte på stranden då), och allt i den blir lika lättillgängligt och underhållande som vilket underhållningsmedie som helst – böcker, tidningar, pysselböcker, stickning, korsord, nintendo ds osv osv.
- Touchscreens erbjuder direkt interaktion med gränssnittet. Vi behöver alltså inte bemästra en joystick eller ett tangentbord, ett problem som normalt sett stör användarupplevelsen avsevärt. Utan tangentbord blir interaktionen snabbare för många och det blir inga fel pga okunskap om t ex kortkommandon och vilka pilar som gör vad. Touch screens har förstås använts och erbjudits många gånger förut, men inte för gemene mans internetanvändande eller ens spelande.
Detta öppnar kanske främst upp nya möjligheter för målgrupper som detta har varit hinder för – touchscreens underlättar för bl a barn och äldre, medan upplevelsen av underhållning istället för verktyg innebär nya möjligheter för t ex utbildning, team building och andra ’tvångsbetingade’ uppgifter. Med helt nya målgrupper finns det mycket att göra och att omforma det mesta vi måste göra till underhållning är den roligaste utmaning vi haft framför oss på länge – tycker jag.
Det lilla formatet utan tangentbord är förstås lättare än en lap top att bära med sig på t ex en rond eller på de olika klasserna under skoldagen - alla uppgifter finns lätt tillgängliga och lika lätta att uppdatera. Vidare i sängen för att läsa en bok, på resan för att ha med sig hundra brädspel i samma paket som favorit filmerna och lek för tvååringen på flyget ner, på tågluffen för att ha med sig jordens alla kartor och kontaktmöjligheter med alla vännerna.
Alla de apparna finns ju för mobilen redan, men mobilformatet är för litet för att vara optimalt för dessa syften helt enkelt.
Och så är det det här med tidningar och böcker som är så spännande i sig. Digital text kan ju erbjuda en mängd funktionalitet som inte den printade kan. Det gäller bara att hitta en navigation som erbjuder allt man vill få ut av sitt läsande också. Net-a-porter är ett strålande exempel på hur allt innehåll i ett modemagasin (inkl annonser) kan länkas direkt till återförsäljaren eller köp. Bloggar kan utgöra merparten av allt skriftligt material och allt kan kommenteras. Det här kan ju lika väl ske på nätet förstås, men det har inte hänt så mycket innan utvecklingen av appar öppnade upp för ny kreativitet att flöda.
Vad mer? Apparna är grymt snabba jämfört med nätet som det är nu. Twitter är en ofantligt mycket bättre upplevelse med hjälp av t ex twitterific då jag får många många fler tweets direktlistade när jag öppnar appen och det är mycket snabbare att scrolla mig fram bland dem.
I kortare ordalag en riktigt bra användarupplevelse i form av snabbhet och oproblematisk underhållning som öppnar upp för nytänkande inom nya och gamla områden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar