Bad stories are making you even less successful

Reading Zappo CEO Tony Hsieh’s ’Delivering Happiness’ most of his philosophy sounds sound and impressive, but there are also some things that fret my mind.

Your culture is your brand

It’s what we often believe and say in this time of transparency, and I guess we who don’t run a huge organization also embrace it while those who do run an organization often seem scared and unprepared. It’s what would give power to the people. The idea is that any employee or customer can spread a negative experience to thousands of others and the effect would be disastrous.

But we are not there. Customers can repeatedly report a bad experience of a service and yet, if the pressure from friends, media or oneself is big enough, they keep coming. For how long I don’t know, but the companies who don’t put the user experience before the money are many – and they stay alive. In my mind they would probably have been far more successful if they set the values the other way around, but yet, they can be mighty as it is.

Even more evident is that it is still very hard for employees and ex employees to spread the word of a negative company culture. It just doesn’t look good to slander your employer. As an employee you look disloyal, disturbing and obstinate. As an ex employee you appear phased out, bitter and gossiping. In both situations you are probably looking for a new position and would much rather be associated with adjectives such as change forward, courageous and innovative – so you better just say something like I cannot fulfill my personal goals within this organization.

It still feels as people just don’t like to think of big successful companies as bad organizers – how could they be successful if they are not doing it right all the way? Nobody want to hear of the bad stories.

Kärlek ettor och nollor

Jag var på kärlek ettor och nollor i veckan, inbjuden som del i en jury i en speltävling på högskolan i Karlshamn. Vi träffades sex deltagare från olika delar av arbetslivet för att enas om några vinnare som skulle belönas med ett stipendium för att få chansen att producera färdigt sina spel under sommaren.

Det var snabbt tydligt att det var tur att vi inte behövde utse en vinnare allena utan kunde ge fyra olika projekt den gyllene chansen. Vi hade under månaden som gick tittat igenom tolv olika projektidéer, några med prototyper, andra utan, och värderat dem utifrån innovation, game play, grafik och möjlighet att slutföra spelet på 10 veckor. Kvar hade vi nu de sex spel som vi gemensamt hade gett högst värdering, och skulle välja bort två av dessa. Tur var det, för jag tror det hade varit omöjligt att komma överens om en vinnare med flera 25-30-åringar i teamet. Jag är både glad och ledsen över att jag inte snart ska fylla trettio. Ibland är det bra att inte se några alternativ, utan tro benhårt på det man tvärsäkert vet är sanning, men ibland är det oerhört frustrerande och energikrävande. För det mesta är jag lyckligt vetande om att det är underbart att lära sig nya saker varje dag.

Ja, vi kom i alla fall fram till att två kommersiellt tydligt gångbara klassiker och två innovativa mer osäkra kort alla kommer att spendera sommaren med att förverkliga sina spel. Jag känner mig rätt säker på att vi får se både Bloody Trapland, Morphball, Sjörök och The Shine of a Star på Steam till hösten.

Vi visste förstås inte ett dyft om varken projekten eller deras grundare, men kanske var The Shine of a Star allra roligast att se vinna då det var två förstaårsstudenter. Hade jag varit dem hade jag blivit grymt peppad och lagt ännu mer fokus på att bli en sjukt bra speldesigner under nästa år på skolan.

How to Perforate Stones

How do you perforate stone? I want to Do It Myself and not ship it across the Atlantics!http://www.blogger.com/img/blank.gif

Find more of Jenny Hooples wonderful nature pebble jewelerys at Etsy.

Tom and Jerry no longer for kids

There is a debate in Sweden going on about gendered kids' magazines, and seriously - the girly pink magazines on one side together with moms' health range, and boyish blue magazines on the other side next to the motorings??? It is thereby obviously so that Tom and Jerry is no longer for kids but for boys and moreover Bames is clearly a girls' magazine???

Start small - make change

So today I was invited to speed coach 29 particpants from Algeria, Egypt, Palestine, Syria, Tunisia, Jordan, Lebanon and Sweden in the Young Leaders Visitors Program at Swedish Institute. It was five very intense hours where about 15 different projects were presented to me in five minutes each, expecting a ten minutes feedback. These are probably the most passionate and engaged social entrepreneurs in the world, and it was this passion more than anything else that rested to my conclusion and reflection of the day.

It striked me that it is common that those who are passionate about their cause tend to see an online application from one perspective. They build an idea on a need - to upload or create something, or to get some information for example - while there are almost always at least two perspectives, two target groups - those who upload and those who are going to enjoy the uploaded content, those who read the information and those who would like to add information. To create a full experience not leaving any of these two users disappointed you have to see the needs from both sides. What will the visitor experience when looking at the uploaded content, and how can she/he take it further? What does the visitor expect to happen when uploading her/his content?

My relation to the Internet is almost presumptuous. All of these online projects presented can be reality. Anyone who has this much passion will be able to offer it as a gift to the user and the user will engage back in return. Clearify to yourself and others what your driving forces and words of values are and stay stick to them in every little decition to mediate them to everyone around you. Most webbsites, applications and communities can not offer this personal passion. If you love your one and only user and care for him/her - she will tell her friends and you will soon be more.

Start small - make change - grow big - make big change.

Master of Recycling

I'm dreaming of a recycle app that
- points out all and the nearest Recycling stations
- lets me check in when recycling so that everyone sees how good I am
- gives me points for recycling and displays the best recycler every week/day/year
- includes a competition of the most used station to indicate the good behaviour of the entire community I live in, and preferable list all recyclers who check in at this station making our good work progress
- lets me send in photos at poorly maintained stations

I want to become the master of recycling!

Gamification a model of Pedagogy

I found this useful blog on gamification some time ago. It's Michael Wu, Scientist of Analytics who sorts the gamification concept out to us.

I realized long ago that gamification and my knowledge of Pedagogy are very close connected and with Wu's conclusion below this connection is well formed.

So why do game mechanics/dynamics have the magical power to turn boring chores into desirable activities?

1. Game dynamics use positive feedbacks (e.g. points, badges, status, progression, customization, surprises, social factors, etc.) to build up the users’ motivation.
2. They increase the perceived ability of users by making difficult jobs simpler and more manageable; either through training/practice or by lowering the activation threshold of the target behavior.
3. Game dynamics place triggers in the path of motivated users when they feel the greatest excess in their ability. That is, triggers that prompt the user for action are designed to bring about the convergence of motivation, ability, and trigger all at the same moment.

The target of gamification and pedagogy are the same, and as pedagogy only have a target and not one model, gamification is one pedagogical model.

Reciprocity

Om någon ger oss något vill vi ge något tillbaka. Då är det smart att ge något näst intill orimligt. Mottagaren kommer ge så mycket som möjligt tillbaka. Två killar som helt gratis ger 24 timmars engagerad och engagerande debatt och underhållning, får riktigt många timmars deltagande per person tillbaka. Kan man så tittar man och peppar och deltar.

24 hours

24 hours med Ronnestam och Trendspanaren

SVT är så fast i sitt TV-uppdrag. Det är lite synd när det finns så många nya förutsättningar för public service. Gratis deltagande antingen på plats eller hemifrån soffan med datorn, twitter och någon bildtjänst i molnet. Det är bara kunskapen som är hårdvaluta.

En sådan här kväll konkurrerar lätt ut TVn en fredagkväll. Jag kommunicerar med både publiken och programledarna, jag kan fråga vad jag vill, jag nämns i bild, jag ser vilka som är på plats i lokalen - fast jag är hemma i min villa i förorten själv med tre små barn.

Johan Ronnestam och Göran Adlén vågar prata om sånt de är bra på och tycker är spännande 24 timmar i sträck livesänt. Det är generöst och det ger ett självklart utrymme för fel (ingen kan vara helt felfri 24 timmar i sträck!). Då vågar vi tittare/deltagare engagera oss - lika generösa och orädda tillbaka.



Tillägg:
Efter sex timmars sömn vaknade jag följande morgon och det första jag tänkte var 'hur har de det nu?'. Sjukt fräscha, fokuserade och engagerade såg de ut med fem timmars diskussion kvar. Det gick ju inte att lämna dem mer än nödvändigt i upploppet. Någon som är så engagerad måste ju fortfarande ha mycket kvar att säga och utröna. Eventet blev en fängslande upplevelse istället för en sänd debatt.

Computer paperwork by Julien Vallée

Again this kind of paperwork interpreting digital 3D art in real life that I love - by Canadian Julien Vallée