Motivators to greater achievements: Autonomy, Mastery, Purpose

This 10 minutes film from theRSA.org is entertainingly visulized as it describes the results of to some surprising research on motivation. It's actaully quite obvious and yet it contradicts traditional models of rewardings and bonuses as incentive models.

A summary for you who don't have 10 minutes:

It is a common theory that if you reward something, you get more the behavior you want.

MIT studies show that as long as the task involves only mechanical skills the bonuses work as expected, but once the task called for rudimentary cognitive skills, a larger reward showes poorer performance. It actually works the other way around.

Further tests in India with a much different target group proved this result with an even stronger effect. Huge rewards resulted in disastrous achievements.

The conclusion is that you have to pay enough for your employees not to care about the money, because if you don't pay them enough they will not be motivated at all, BUT the factors that lead to better performance from these employees are:

Autonomy - the desire to be self directed and engaged outrules money
Mastery - we like to get better on stuff, when we improve it's fun
Purpose - only bad things are generated when the profit motive is set above the purpose of the work

I will think more about those bad things not described here in an upcoming post.

More from me about what is fun:
The goal of having fun
Fun is challenges

To do lists for everything

There are so incredibly many things I want to do. I'm doing them all the time, but yet I feel I don't have time enough for them all and I am not doing them fast enough. It's actually stressful to have the time and possibility to do all the things I want. The hard thing is to prioritize between them when it is myself who is the goal, the target. I want to do them all and there is no rational way, no economics, no guaranteed profits to lean to. Normally your job sets the prioritizations of the day, and this is something I'm an expert at - do things, prioritize, effectively manage all the tasks on long todo lists, one after another. I know how to get things done.

So this weekend it's todo list time. I need them to

- get an overview of how much it is, and how much time I can expect them all to take, (and here we're talking years actually)

- be as fast as possible and not spend an hour between one task and the next figuring out what the next should be.

- feel satisfaction (and kind of pride) when putting one behind, knowing I'm doing the right stuff and moving forward

- not get nervous about forgetting something

- trust that I will get them all done

I feel hope again. I will do everything I want, not only the things I do right now.

Victoria, Daniel, frillor, fruar och herrar

Kanske att jag helt omedvetet var påverkad av det kommande bröllopsspektaklet när jag i februari beställde boken Frillor, fruar och herrar - en okänd kvinnohistoria. Jag trodde i alla fall att jag ville läsa om kvinnor i en annan tid, men nu när kaoset kring överlämningen av bruden uppstod, börjar jag tro att det fanns undermedvetna funderingar på kungliga förhållanden över klassgränserna.

Frillorna befolkar, om än i skymundan, så gott som hela den Europeiska historien mycket långt tillbaka. Frillorna var både respekterade, erkända och belönade älskarinnor till kungar och prinsar. De var ofta kvinnan han älskade, medan giftermålet var ett politiskt och/eller ekonomiskt förbund. Ordet 'Frilla' kommer från ursprungliga ord som betyder 'den älskade' och 'älska'. Även Frej och Freja, frände, fria och friend kommer antagligen från samma ord.

'Gift' är samma ord som engelskans 'gift' och 'bröllop' kommer från det fornnordiska 'brudköp'.

Barnadödligheten var brutal i de norra delarna av Europa. En kung eller prins fick bara ha en frilla åt gången och de barn man fick tillsammans tillföll fadern efter två års ålder. Barn var hårdvaluta helt enkelt och både frillor och deras barn blev mycket väl omhändertagna när ett kommande bröllop fick avbryta förhållandet. Väl i den bemärkelse att någon i den närmaste kungliga bekantskapskretsen beordrades att gifta sig med frillan, samt att stora ägor och summor delades ut under resterande liv. Även andra kungliga släktingar såg om de dumpade frillorna. Barnen ingick i den samlade kungliga barnaskaran och var lika respekterade och nära tronen som äktfödda barn.

Men gifta sig med sin frilla fick kungen inte göra. Den mest kända förbrytaren av denna regel var kanske Erik XIV som efter förvirrad galenskap med flera mord bakom sig fick hjälp att hålla sig kvar vid makten, men som sen begick misstaget att gifta sig med sin älskade Karin Månsdotter.

Karin hade flyttat in hos Erik som fjortonåring, fött deras första barn Sigrid två år senare och de gifte sig året därpå. Hon var bara drottning i 86 dagar innan Eriks bröder störtade Erik från makten bl a med stöd av anklagelsen för det oståndaktiga giftermålet.

Nu har jag fått mitt ställningstagande att giftermål inte är för mig stärkt. Inte vill jag lämnas i gåva till någon. Jag undrar också hur en så stencool tjej som kronprinsessan Victoria inte har koll på, eller känner sig relaterad till historien (som dessutom är hennes historia mer än någon annan svensks), men det är ju för att jag har så svårt att tro att man vill bli överlämnad från en man till en annan och det har ju inte jag med att göra. Och så undrar jag hur den som i dag inte stödjer frillobröllop tänker. Känns grymt gammalmodigt - alltihop. Och jag har brytt mig om att kommentera det kungliga bröllopet.

Det var de intressanta frillornas fel.