Mest inspirerande var Catti Lang Ungenge, chefsdesigner på Boomerang som själv inte uppskattade att slänga hela fina kläder. Hon beskriver den process som slutade i Boomerang-effekten – deras kunder får 10% rabatt på nästa plagg när de lämnar in ett gammalt till vintage försäljning, med bl a den tankevärda motivationen
”Det är väldigt svårkommunicerat till en 22-åring att det är någon annan som betalar priset för din helgtopp.”
Artikelförfattaren Ingemar Gustafsson skriver
”Det finns en kluvenhet, nästan en rädsla bland många företag som gör bra saker, att berätta om det, därför att det öppnar upp för att bli granskad och kritiserad på andra områden, där de inte gör tillräckligt.”
Det här känns som nyckeln till varför jag gillar Camino så mycket. De lyfter fram det vi kan göra, var och en av oss, i våra personliga liv. Ingen jämförs med någon annan. Ingen blir påhoppad för vad de inte gör. De erkänner att det är svårt att få hela jordens befolkning att ändra beteende i en handvändning, och låter istället den enskilda människan få inspirera andra. Jag tror på att det är lättare att påverka genom att visa på positiva exempel än genom att utpeka och hänga ut.
Det här är därför man går till jobbet. Att bara sitta och rita fler kläder är inte intressant längre. Vi är i en tid nu där vi går från transaktion till relation --- I framtiden är det inte bara konsumenter det handlar om, utan ’friends of the house’, säger Ungenge.
Det är därför det är mycket roligare att läsa t ex Camino än morgontidningen idag. Jag känner en relation till Camino, deras sätt att tipsa mig i den verklighet jag lever i. De känner mig, förstår mig, hör mig och mina problem, och det jag läser leder mig vidare till viktiga handlingar, istället för att bara fylla mig med ytterligare information om elände och problem.
Puss från mig till er som kämpar med att göra en bra tidning för en friskare jord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar