Orange är osvenskt

Det är höst. Allt blir orange. Orange är ett hopplöst ord, går inte att böja. Oranget. Orangea. Fult.

Innan 60talet fanns inte orange i Sverige. Då var det brandgult. Och det är ju brandgul naturen blir just nu. Inte orange. Intensiv men inte saftig.








60talets orange var helt ny. Syntetisk. Gräll. Hållbar och inte urtvättad. Unga tjejer på Stardoll köper helst inte orange kläder eller prylar när de ska göra sig fina. Orange är sällan fint på riktigt. Det är provokativt, skrikigt, signalerande, högljutt, men inte på ett tufft sätt, utan nästan desperat. Den stora massan unga tjejer har inte nått dit i sin identitet ännu. Några har, några vill aldrig i hela sitt liv sticka ut, och andra kommer dit senare i livet.






Man är synlig eller flummig i orange - kreativ. Inte så många vill varken sticka ut för mycket eller verka ofokuserade. Det är mycket osvenskt.

Vi svenskar spanar mot mer naturinspirerad jugend för att känna oss trygga med den gamla hederliga brandgula färgen. Allemansrätt är ett begrepp vi värnar om. Och apelsinerna måste ju fraktas så långt. Vi tänker på miljön och slår ett slag för det brandgula.








Giles fall 2010


Erdem fall 2010


om lila
om rosa
om blått
om grönt och gult

om sverige ur någon annans ögon
om när jag känner mig svensk

Att lia är grönt

Grönt, det växer, saftigt liv. Jag har liat en äng idag. Jag står som mitt i ett William Morris mönster och börjar särskilja de olika ängsblomstren utifrån färg och vattenmättnad. Långa gula torkade grässtrån går lätt av, det våta mörkgröna gräset är svårt att skära. Det böjer sig, slinker undan, lever. Vill leva.

Ett vanligt år följer gräsets och bladverkens gröna frodiga harmoni på en kort intensiv månad med det unga, friska, spirande, hoppfulla skimrande ljusgröna lövverk som ser ut som en impressionistisk tavla.

I år är ordningen annan. Det gula, torkade, brända kom före. Det gula blev det vissna förräderiets färg. Gult som annars förgyller augusti med mogen säd, sol och glädje - guld. När gul är klar och ren och beständig är det en lycklig, ettrig och energisk färg, medan den urtvättade, smutsgula tonen känns simpel och gammal.

Gul är min favoritfärg, långt innan dagens liande, och gröna uttryck i alla dess former kan få mig att inte vilja sluta beskåda.

Jugend, 70-tals naturromantiken och dagens ekologiska och naturbevarande rörelser kommer i vågor – efter destruktiva krig, efter upprättande av struktur och ordning, lockas vi tillbaka till det naturalistiska. Vid sekelskiftet var det puritanerna som ville återgå till det naturliga efter nya gifter i både kläder, smink och hårfärger. Industrialismen som sådan fordrade förstås också en motreaktion.

Victor Horta


Antonio Gaudi


Alfons Mucha

Gustav Klimt

Arthur Rackham

På 70-talet var återigen en önskan om att människan skulle frigöras från krig, jobb och förmyndare.

Biba




2008 var den senaste höjdpunkten för naturväsen, älvor och skogsrån att dansa i dimman, och den här gången handlar det om något än mer avgörande för mänskligheten – vår överlevnad.

Erdem hösten 2008


Prada våren 2008


Förra året förändrades estetiken mot en råare avbildning av naturen, för att i år övergå till en mer futuristisk och grundämnesliknande färgskala. Och den är varken grön eller gul, utan vit, beige, brun och grå.

Rodarte hösten 2009


Klä vackra Judith i innovativa sekelskifteskläder på Stardoll.

Läs mer om
Rosa
Lila
Blå