Female Role Models needed

I need women showing me their achievements. They inspire me. They show me how much courage, effort and patience I need. They tell me what I can expect so that I don't get disappointed but is armoured and prepared for the struggle I need to put up, but also that it is worth it.

The current image of who is born to do what is slowly changing in all different part of the world and women and ethnic minorities are gaining more and more equal value to the white and to the man. Many people don't know this - how big the small difference still are, but they effect me and my life every day.

Women have put their marks in the history writing, and sometimes they should have, but someone else was rewarded in their place, or they were ignored as unimportant in a male context.

Please, let me know any woman you feel has her rightful place in history, or any woman you think is missing!

You are never alone
How did Lady Lovelace talk?
Be the Cook for the Best Product
Barbie is fake, Pink is not
Alice ännu mer i underlandet
A good start of 100 most important women through times, by Shelby Ellery

Alice ännu mer i Underlandet

Var just och såg Alice i Underlandet med några små söta tjejer som sällskap. Visst var det en vacker film med figurer och scener man inte vill sluta titta på, men karaktärerna är ganska själslösa och försöket att ge den gamla helgalna sagan någon sorts förklaring och vett är faktiskt lite tråkig. Det som alltid har varit så galet med Alice i Underlandet, allt man inte fattar och som förblir utan förklaring, blir inte så kul när det anas lite förstånd någonstans.

Hattmakaren och den Röda drottningen är så klart estetiskt intressanta att se på, men det är bara Alice själv som ger filmen någonting av eget värde i form av historieberättande. Sällan har en så tunn och blek flicka så trovärdigt förvandlats till bästa drakdräparmaterialet - en ståtlig kvinnlig riddare i rustning som tidigare bara setts i Jean d'Arcs skepnad.


För mig som vuxen blev istället Tim Burtons nydanande feministiska affärskvinna Alice för långt från verkligheten för att kännas trovärdig (hur ofta på 1800-talet tror ni en just nekad svärfar erbjuder en flicka tjänst i handelsföretaget), men små tjejer som ännu är helt ovetande om denna verklighet får äntligen en varierad bild av vad som kan hända en söt tjej som ramlar ner i ett hål i marken. Välbehövt!

Recensioner av filmen på Rotten Tomatoes är hälften positiva, hälften negativa. Filmen är en egentligen en renodlad barnfilm, helt utan spänning, känslor eller komplexitet och har hittills dragit in 319M $. Hoppas det är riktigt många unga tjejer och killar som har fått vidga sin bild av vem som räddar riket och hur man lever lycklig i alla sina dagar.

Barbie is a fake, pink is not

Some seem to say that Barbie and pink is pretty much the same, and it striked me that what if it is Barbie who so completely degraded the color of pink in so many minds. Barbie is known to be a toy for little silly girls only and maybe the color has gone the same way in their affinity?

The color of pink was first recorded in the late 17th century and is the color of the dawn, of rosy flowers and of blossom cheeks. These nouns associate further to youth, freshness and naivety. With this in mind it feels even strange that pink not long ago was a masculine color.

I just learned that less than 100 years ago pink was assigned to gender for the first time, and by then to men as deriving from the red. The blue had been a female color for a long time, associating to melancholy and dreams. It was first in the 40s that it turned the other way around and little girls started to get dressed all in pink.

Well, Barbie was launched in 1959, and the early dolls were not packaged in all hysteric pink plastic boxes, so at least it wasn't her making pink to a girly color. The overwhelming pink color must have been added by time according to sales successes and today Barbie is more pink than ever. The more Barbie presents an unattainable dream of perfect girlyness, the more parents seem to think that the doll is appropriate for their daughters. Of course they are right, only that it’s not preparing the girls for the upcoming future where they will have to learn that everything girly is worth, if not nothing, so not so much. Barbie has been criticized for many more ideals, but I stay with the color and the fake here.

Pink has gained status the past 5 years or so. The romantic fresh pink has maybe never left the upper class cleaned look, but the stinging version was considered vulgar and tacky for a couple of decades.

The first gender revolution was in the 70s with an attempt to not let the colors determine who you are. I guess women felt denied and the following 80s was ruled by power women using the pink color to state that there is nothing wrong being a tough girl.

Again there was a contra revolution in the 90s where the grunge fashion was extremely gender neutral, followed by another contra revolution of very strict black. Again girls grew a new believe in their interests of femininity resulting in expressing their desire for pink. This time the commercial forces are strong and enhances all group selected attributes for mass sales.

What’s next? Up til now the need of pink seems to reappear everytime it disappears. Women want to express that they are women and that it's just as much worth as being man. As for right now more parents than me want their girls to know that they are aloud to be the girls they are with the interests they have. We don’t want to prepossess them to just want to be a specific kind of girl with a specific set of interests, and that’s what we are worried about when it comes to the pink color.

I love pink, and I think we can use it to attract girls to do things they wouldn't dare to try if they weren't safe to be welcome, but I don’t want it to be loaded with values as naivety, youth, stupidity or tackyness as Barbie has made it to be with help of a fake smile, a fake body and fake future. To me it is actually Barbie who adds the dilemma to the color.

I am strength, what is you?

My 8 year old daughter came to me the other day with a bunch of cards. Each card presented a word - the words were

materialism, greed, tyrant, strength, anarchy, loyalty, wealth, earth, envy, wisdom, old woman, experience, woman, joy, enemy, changable, development, friend, achieved goals, herd, danger, safety, curage, coldness, rest, stubborn, carefulness, the young, late, a new idea, a newbie, a new start, bewilderness, old man, based, hurry, unsure, thought, man, boy, woman, girl

If you are one of these words, which is it? she asked me.

Strength I could answer after a few seconds. This confirmation from myself has given me even more of the same value all day. It empowered me to be reminded of what I am and how I feel.

Achieved goals is me, she replied.

This exersize was not so bad.

Which word is you?

Motivators to greater achievements: Autonomy, Mastery, Purpose

This 10 minutes film from theRSA.org is entertainingly visulized as it describes the results of to some surprising research on motivation. It's actaully quite obvious and yet it contradicts traditional models of rewardings and bonuses as incentive models.

A summary for you who don't have 10 minutes:

It is a common theory that if you reward something, you get more the behavior you want.

MIT studies show that as long as the task involves only mechanical skills the bonuses work as expected, but once the task called for rudimentary cognitive skills, a larger reward showes poorer performance. It actually works the other way around.

Further tests in India with a much different target group proved this result with an even stronger effect. Huge rewards resulted in disastrous achievements.

The conclusion is that you have to pay enough for your employees not to care about the money, because if you don't pay them enough they will not be motivated at all, BUT the factors that lead to better performance from these employees are:

Autonomy - the desire to be self directed and engaged outrules money
Mastery - we like to get better on stuff, when we improve it's fun
Purpose - only bad things are generated when the profit motive is set above the purpose of the work

I will think more about those bad things not described here in an upcoming post.

More from me about what is fun:
The goal of having fun
Fun is challenges

To do lists for everything

There are so incredibly many things I want to do. I'm doing them all the time, but yet I feel I don't have time enough for them all and I am not doing them fast enough. It's actually stressful to have the time and possibility to do all the things I want. The hard thing is to prioritize between them when it is myself who is the goal, the target. I want to do them all and there is no rational way, no economics, no guaranteed profits to lean to. Normally your job sets the prioritizations of the day, and this is something I'm an expert at - do things, prioritize, effectively manage all the tasks on long todo lists, one after another. I know how to get things done.

So this weekend it's todo list time. I need them to

- get an overview of how much it is, and how much time I can expect them all to take, (and here we're talking years actually)

- be as fast as possible and not spend an hour between one task and the next figuring out what the next should be.

- feel satisfaction (and kind of pride) when putting one behind, knowing I'm doing the right stuff and moving forward

- not get nervous about forgetting something

- trust that I will get them all done

I feel hope again. I will do everything I want, not only the things I do right now.

Victoria, Daniel, frillor, fruar och herrar

Kanske att jag helt omedvetet var påverkad av det kommande bröllopsspektaklet när jag i februari beställde boken Frillor, fruar och herrar - en okänd kvinnohistoria. Jag trodde i alla fall att jag ville läsa om kvinnor i en annan tid, men nu när kaoset kring överlämningen av bruden uppstod, börjar jag tro att det fanns undermedvetna funderingar på kungliga förhållanden över klassgränserna.

Frillorna befolkar, om än i skymundan, så gott som hela den Europeiska historien mycket långt tillbaka. Frillorna var både respekterade, erkända och belönade älskarinnor till kungar och prinsar. De var ofta kvinnan han älskade, medan giftermålet var ett politiskt och/eller ekonomiskt förbund. Ordet 'Frilla' kommer från ursprungliga ord som betyder 'den älskade' och 'älska'. Även Frej och Freja, frände, fria och friend kommer antagligen från samma ord.

'Gift' är samma ord som engelskans 'gift' och 'bröllop' kommer från det fornnordiska 'brudköp'.

Barnadödligheten var brutal i de norra delarna av Europa. En kung eller prins fick bara ha en frilla åt gången och de barn man fick tillsammans tillföll fadern efter två års ålder. Barn var hårdvaluta helt enkelt och både frillor och deras barn blev mycket väl omhändertagna när ett kommande bröllop fick avbryta förhållandet. Väl i den bemärkelse att någon i den närmaste kungliga bekantskapskretsen beordrades att gifta sig med frillan, samt att stora ägor och summor delades ut under resterande liv. Även andra kungliga släktingar såg om de dumpade frillorna. Barnen ingick i den samlade kungliga barnaskaran och var lika respekterade och nära tronen som äktfödda barn.

Men gifta sig med sin frilla fick kungen inte göra. Den mest kända förbrytaren av denna regel var kanske Erik XIV som efter förvirrad galenskap med flera mord bakom sig fick hjälp att hålla sig kvar vid makten, men som sen begick misstaget att gifta sig med sin älskade Karin Månsdotter.

Karin hade flyttat in hos Erik som fjortonåring, fött deras första barn Sigrid två år senare och de gifte sig året därpå. Hon var bara drottning i 86 dagar innan Eriks bröder störtade Erik från makten bl a med stöd av anklagelsen för det oståndaktiga giftermålet.

Nu har jag fått mitt ställningstagande att giftermål inte är för mig stärkt. Inte vill jag lämnas i gåva till någon. Jag undrar också hur en så stencool tjej som kronprinsessan Victoria inte har koll på, eller känner sig relaterad till historien (som dessutom är hennes historia mer än någon annan svensks), men det är ju för att jag har så svårt att tro att man vill bli överlämnad från en man till en annan och det har ju inte jag med att göra. Och så undrar jag hur den som i dag inte stödjer frillobröllop tänker. Känns grymt gammalmodigt - alltihop. Och jag har brytt mig om att kommentera det kungliga bröllopet.

Det var de intressanta frillornas fel.

Thank you Liisa for Paperdollheaven

I’ve been working lately on an attempt to conretisize differencies and similarities in girls’ and boy’s gaming preferences and behaviors. Doing so I’ve been scanning a few basic gaming design books, both to double check myself and to see if there were anything to find on girls’ games at all. I still have to check ‘Gender Inclusive Game Design’ by Sheri Graner Ray. It’s from 2003 and much has happened since then, but I hope to find some striking words in this bespoken book, because I don’t find anything interesting in the basic literature. ‘Game Design and Development’ by Ernest Adams and Andrew Rollings is a good check list of everything you need to start and set up a game, but when you come to the chapter ‘Creative and Expressive Play’ it’s a great disappointment. This kind of games is the absolutely most interesting from a general girl’s perspective and there is so much that it doesn’t describe. I’d like to erase it completely and restart it.
However I found a great quotation by game designer Brian Moriarity from 1997 that I will have to keep as a reminder of what creating a great game for boys, girls or any selected target group, really is about. I know it, and I don't want to forget it. This quotations also direct responds to what 58 year old ex nurse Liisa did when founding Paperdollheaven.

“Well, I’m here to tell you that it doesn’t come from design committees. It doesn’t come from focus groups or market surveys. It doesn’t come from cool technology or expensive marketing. And it never happens by accident or by luck. Games with harmony emerge from a fundamental note of clear intention. … A sense of inner unity that has nothing to do with what or how you did something, it has something to do with why. Myst and Gemstone both have harmony. They have it because their makers had a vision of the experience they were trying to achieve and the confidence to attain it. … They resisted the urge to overbuild. They didn’t pile on a lot of gratuitous features just so they could boast about them. And they resisted the temptation to employ inappropriate emotional effects.”



Great love to you Liisa, I’m so greatful for the chance I got to work with your dolls on Stardoll/malin

Recycle art

or Paper Couture in a much more fancy way to put it. Linda Filley shows us how to reuse, reinvent and recycle in the most adorable manner. Don't throw paper in the bin, make beautyful or useful stuff out of it.

DIYana

På 80-talet var det Levis 501:or som gällde på högstadiets skolgård, helst med en reva på knät, det fick inte se för propert ut, man var ju ung och vårdslös – oförsiktig, rörlig, fri. Calvin Klein hade några år tidigare varit först med att sälja jeans för dyra pengar med hjälp av en skandalöst ung och avklädd Brooke Shields. Jeansen som plagg hade redan tagit sig in i ’de rikas’ garderob och Escada sålde vid det här laget vita med guldapplikationer. De var tydligt särskiljda från mina 501:or, hade aldrig kunnat blandas ihop.

Tidigt 90-tal hade trenden med revorna spritt sig, inte till överklassens medelålders kvinnor, men ända bort till ungdomarna på Östermalm. De gick också på nattklubbarna i stan, ville också se rätt ut för att få komma in på Alphabet Street. Vi på Kungsholmen skrattade åt denna trickle-down effekt. Vilka fånar att ha trasiga jeans när man har så mycket pengar. Vi tyckte inte om att de från bättre förhållanden gav sig ut för att veta något om hur det var att inte vara född med silversked i mun.

Trasiga jeans har vi ju sett på överklassens medelålders kvinnor sedan länge tillbaka nu. Vi kanske tänker en kortis att de försöker se lite yngre ut än vad de faktiskt är, men funderar inte så mycket över vilken samhällsklass som får eller inte får ha jeans.

Efter många års standardstatus blev jeans åter heta igen i och med sämre tider. Det är ett slitstarkt material som håller länge och som går att återanvända till nya modeller. Det kan därmed också låta som ett miljövänligt material som faller in under eco-trenden, men då måste de köpas begagnade. Bomullsproduktion, infärgning och tvättar gör jeans till ett av de mer miljökatastrofala plagg man kan bära. Men trendigare kan det inte bli – riv sönder i remsor, sy ihop igen, lappa, fransa, sy på, dra av.

Eller så kan man betala nedrans dyrt för samma look, och just det här förvånar faktiskt mig än idag – att man kan betala så dyra pengar till de största modehusen för att få en riktig trashy fashion look?? Det tar mig emot. Jag syr inte, lappar inte, drar inte av… men ändå kan jag inte slänga upp många tusenlappar för den här osannolikt snygga jeans stassen från Jean Paul Gaultier. Det känns som att jag borde göra den själv.

DIY på Stardoll istället?